Archive | december 2012

Nyårsafton!

Nyårskvällen slutade med en fest på en väns båt. Vi skulle bli sex personer till middagen och sedan skulle fler komma lite senare. Vi åt en trerättersmiddag bestående av toast skagen som jag hade gjort. Den blev en succé av alla :-) sedan var det oxfilé (som tyvärr blev överstekt i ugnen för att ”kocken” fick lov att vara chaufför samtidigt som han skulle hålla koll på köttet!!! och ändå hade jag ifrågasatt om det verkligen blir så att man kan få en halvblodig bit till kvällen…) med potatisgratäng och chokladkladdkaka till efterrätt! MUMS! Det blev en lyckad kväll med dans, prat och skratt. Det som gjorde mig lyckligast egentligen under kvällen var min dotter som ringde mig vid 12 slaget och önskade Gott Nytt År! Vi har inte haft den bästa kontakten på sista tiden känns det som. Så jag blev väldigt glad över det!

 

Men straxt efter 12 så började jag må dåligt. Jag har en benägenhet att må illa och bli kräknödig när jag dricker alkohol samtidigt som jag håller på att byta upp eller ner mig med mina mediciner. Så även denna natt var det dags igen! Min otroligt snälla och omtänksamme vän tog hand om mig och försökte göra allt för att jag skulle må så bra som möjligt. Men jag klarade mig från att kräkas men mådde väldigt illa :-( och somnade till slut inbäddad tryggt och varmt i hans trygga famn…

Dagens eftertanke:
1. stå på sig när det gäller att ifrågasätta människor
2. Göra sakerna själv annars
3. Inte hänga upp mig på de ev. problem som uppstått…
4. Inte dricka alkohol under den perioden som jag byter med mina mediciner

Lite låg o ångest…

Jag har märkt att jag har en tendens att få ångest om jag inte kommer upp i ”tid” på morgonen och gör det jag har bestämt (vill göra) under dagen. Att om det tar för lång tid av någon anledning, så blir jag låg och får ångest! Och så blir jag bara apatisk till slut och vill inte göra någonting alls!!!…. inte bra :-(

Så dagen började skönt men allt tog för lång tid innan jag kom till skott att göra det som jag skulle göra för dagen. Och jag har märkt att detta händer när det är andra människor inblandade så att jag inte gör det jag ska, utan istället gör som de andra vill… istället så borde jag tänka på mig själv i första hand eftersom jag vet hur jag fungerar… men samtidigt när ångesten kommer så vet jag att den kan lika gärna vara över om några timmar eller i morgon… men när det finns där så är det så jobbigt och gör så ont i kroppen och själen!

 

 

Jag tog en tur till min bästa väninna för att se om jag kunde få styr på min ångest. Vi satte oss i hennes nya uterum och fikade o pratade, jättemysigt! Efter en stund visade det sig att grannen provsköt raketer inför morgondagen. Det var väl tur i oturen för min hund var med och det visade sig att han var lite skotträdd i alla fall fast jag inte trott det innan… så nu är jag förberedd till Nyårsafton.

Ångesten gick över och vi åkte hem till min trygga lägenhet och min sköna soffa. Passade på att färga håret brunt så att det skulle se lite fräschare ut tills Nyårsafton. Tittade på Avartar och drömde mig bort till evig romantisk kärlek… finns den på riktigt eller är det bara en flickdröm…?…

… finns det en själsfrände…? jag nöjer mig inte med mindre i alla fall…

 

Om ångesthantering

Ingen undgår ångest. Den fyller en funktion och gör oss uppmärksamma på faror och förändringar vi har svårt att överblicka.

Hur kan terapi hjälpa dig när ångesten är ett hinder? I terapi kommer frågor kring ångest upp. Man kan säga att psykoterapi handlar om att bli sams med sin ångest.

Ångest kan vara ett tecken på utveckling och kreativitet men också utgöra ett förnedrande handikapp. Ångest ligger bakom de flesta själsliga problem, som hindrar dig att göra det bästa av ditt liv.

Ångest har många ansikten och skiftar från tid till annan. Ångesten kan vara närvarande som en bakgrund mest hela tiden eller överraska attackvis – då du skakas om. Ofta uppträder den förklädd som kroppsliga besvär eller som en falsk vägvisare som håller dig upptagen av ofarliga ”faror” medan du lämnar över befälet över ditt liv till andra människor eller till omedvetna impulser.

Hinder och inskränkningar är mångas svar på ångest. Man drar sig helt sonika undan från sammanhang och möjligheter som kan väcka ångest och antar inte nya utmaningar. Men så behöver det inte vara. Du kan bli kvitt det som hindrar dig genom kvalificerad hjälp.

Ta hjälp med att hantera ångest genom ett kostnadsfritt samtal. Maila eller ring mig på tel  0709 535 003 vi svarar senast inom 36 tim.

http://bliavmedångest.nu/bli-av-med-angest/

5,5 km med hunden i töväder

Tövädersdag… men vad gör det när man har en hund som man kan gå ut med. Så sagt och gjort vi tog en promenad i det vackra Gamla Enskede som jag älskar. Det är så fint där med alla gamla hus och de vackra trädgårdarna. En bra sak med den mörka vintern är att man kan titta in i alla fönster på de vackra husen och få inspiration av möbler, tapeter, lampor… och sedan brukar jag drömma mig bort att det är min familj som bor där… min familj med många barn och massor av kärlek som gror och med många kära minnen i väggarna…

fast spelar det någon roll vart man bor egentligen?… Gör de det?… Kan bara kärlek räcka oavsett?… jag tror ändå på en trygg bas som man kan utgå ifrån, en vardag som fungerar där man sedan kan tillsätta extra salt och sött för att få det lilla extra och att hela tiden ”jobba” på sin relation, att föda den… kanske med en lite lapp där det står ”Jag älskar dig, ditt leende får mig varm”, ”du har den sexigast look ever!” ”Du är mitt allt”… eller tända ljus och duka vackert en tisdagskväll…  äta och ha picknick på vardagsrumsgolvet… hyra tre filmer och inte gå ur soffan… bestämma en plats på stan och ”dejta” över ett glas vin eller kaffe och en bulle…

Fredag hela dagen…

Sov för lite igen, men det gjorde inget, jag var ganska pigg ändå. Skönt att vakna ensam men även tråkigt utan lillplutten…  upp och hoppa, äta frukost, duscha, ut med hunden och iväg till jobbet. Jobba jobba jobba! Åhhh vad skönt det är när ingen är på kontoret så man kan jobba ifred. I love! :-)

Fick äntligen lämna bort mitt bokslut, nu är det en månad kvar tills det ska vara inne. Jag har verkligen gjort min allra bästa denna gång, bättre än någonsin. Har dragit ut fina rapporter, letat fel m.m. Så jag har gjort mitt bästa och det känns skönt! Så full fart till henne jag skulle lämna bort alla pärmar till. Efter det var det dags för att få ihop logistiken med hunden m.m. för jag skulle på ”kurs” i meditation. Fick hjälp med hundvakt och skjuts till Hornstull där vi skulle vara.

 

Meditation var inte lätt kan jag säga, för jag höll på att somna!!! Första gången var en session på ca 30 min. det gick ganska bra. var intressant för jag blev ”ett” med kroppen och fick bort alla tankar och måsten. Men de övriga gångerna som var kvar, ca 1 1/2 timme till blev svårt. Jag höll hela tiden på att somna! Jag tror att det var för att hon tyckte att man skulle koncentrera sig på andningen, vilket jag fick lära mig att göra när jag gick på gravidyoga för att lära mig att slappna av.

Och det gjorde jag även när jag hade svårt att somna, jag koncentrerade mig på andningen och till slut somnade jag!
Så det var inte det bästa att använda just i detta tillfälle i alla fall kan jag säga…

 

Efter det var det dags för att åka till Gamla Stan och träffa en väninna för en liten AW. Vi träffades på Reisen Hotell och pratade och hade trevligt. Blir ju inte så ofta vi ses så det blir en del att ta igen. I vilket fall som helst så är det väldigt trevligt och kul att ses :-)   Efter det var det dags att åka hem… min hundvakt kom och hämtade. Sen äntligen till min soffa :-) bloggen, lite kvälls snacks och lite Tv. Låter det tråkigt?

Neee , inte alls, hur skönt som helst! Och nu ska jag hoppa in i duschen och ta på myskläderna och hämta täcket o lägga mig o njuta här! :-)

 

 

 

Bokföring bokföring bokföring

Bokföring hela dagen lång! En hel dag sittandes framför en dator timme efter timmer och bläddrandes i pärm efter pärm och där jag letade och rättade fel blir man trött MEN vad GLAD man blir med när man är klar!!! Kände mig SÅ duktig :-)

Dagen bonus var ett ”möte” med en kille som sitter på vårt Kontorshotell, vi började prata om livet, framtiden, personliga relationer, hur man uppfattas av andra m.m. Mycket intressant och kul med någon som har samma tankar, någon som vet vad man pratar om, någon med intresse och som man kan ge och få feedback av.

Satt kvar på jobbet ända tills åtta på kvällen, åkte förbi Lillprinsen och lämnade hans bolltäcke, så han skulle få sova i det hos pappa med. Nu längtade jag verkligen hem, hade bestämt att jag skulle få sällskap efter jobbet men kände efter…. vad ville jag?… jo komma hem själv… till ett tomt och tryggt hem… tyst och stilla…

Gick igenom min lilla bokhylla, som endast innehåller böcker om personlig utveckling, terapi, mindfulness osv. Min tanke var att ta några böcker till jobbet och se om min arbetsgranne ville låna någon kanske…?

Slängde in en fryst pizza, men la på egna färska tomater och korv och köttbullar som var kvar från Julen. Tog ett stort glas kall mjölk och satte mig i soffan. SKÖNT!

Kände mig oerhört nöjd med dagen.

 

Dagens eftertanke:
1. Kände mig nöjd med min prestation, att jag inte gav upp
2. Att jag tog tid för en promenad med hunden
3. Att jag tänkte efter och valde att komma hem själv
4. Glad att jag kom ihåg allt jag skulle göra i dag
5. Nöjd med att jag tränade hunden lite med att ”gå fot”
5. Tacksam för ytterligare en dag där jag mått bra

Annan dagen…

Ny dag, ny morgon…

… ännu en dag utan ångest :-) kanske jag börjar få lite ordning på medicinen när det gäller ”underhållet” i alla fall.

Lillprinsen var ”rolig” och ropade från vardagsrummet (där han satt och byggde på sin legodrake) – Mamma, nu är det dags att vakna!

Riktigt roligt faktiskt, för det är just det som jag brukar ropa till honom på morgonen annars när det är dags att gå upp :-) Barn gör inte som man säger, de gör som man gör!

I dag var det dags för jobbet igen. Jag frågade vad han ville, om det var att åka till pappa på en gång eller åka med mig till jobbet först och sedan till pappa. Och till min förvåning så ville han följa med mig! Sagt och gjort. Ytterligare några timmar på jobbet. Lillprinsen spelade lite spel på datorn, flög med helikoptern och lekte lite med hunden och jag fick lätta min ångest med att komma lite längre med mitt bokslutsjobb! SKÖNT! Efter några timmar var det dags att skjutsa till pappa. Och visst är det ledsamt att lämna över i två veckor… men så är livet. Två veckors längtan med ensamliv och två veckors mammaliv med Lillprins och storasyster (för nu är hon åter efter att ha slutat skolan igen).

Åkte för att lämna Lillprinsen till pappa. På vägen hem så hade jag ett telefonsamtal med min vän som skulle med ut och ta en öl och äta, vi blev oense och jag tappade all energi. Blir så ledsen och uppgiven. Varför ska det vara så mycket problem när det gäller relationer? Ska inte det vara enkelt eller till och med göra livet enklare?? Men varför är det inte så???

 

Jag vill känna att mina vingar kan flyga… …känna mig motiverad…

……………………………………….glad…
………………………………………………….energifylld…
……………………………………………………………………….trygg…
…………………………………………………………………………………….lycklig…

rofylld…rolig…intressant och älskvärd…

 

 

 

Kom hem och funderade och funderade på om jag skulle vara hemma istället, ville bara stänga dörren….

… och sätta mig i min ”trygga soffa” och läsa böcker och vara själv…

… men visste att de som jag skulle träffa, mina gamla gamla vänner, de skulle minsann ge mig energi!!! Så jag övervann mina ledsna tankar och tänkte att någon annan ska minsann inte få förstöra min kväll! Så jag bytte kläder, gick ut med hunden och tog T-banan in till stan för att möta min bästa väninna och hennes kille. Vi hade äntligen fått till en träff, skulle ta nån öl och äta.

 

 

 

 

Vi träffades på Oliver Twist, ringde upp min bästa mansvän sedan 17 år tillbaka, han ville gärna komma sen dröjde det inte länge fören mitt sällskap kom i alla fall och kvällen slutade bra :-)

 

 

Hem med T-banan och fastande i soffan framför en film. Skööööönt!

 

 

Jag älskar min lägenhet och att få vara hemma, är så tacksam för att jag äntligen har kommit ”dit”.
(Fotot är inte från min soffa)

Juldagen

 

 

Lillprinsen kom in vid halv nio och var glad och ville så klart upp och köra med sin helikopter :-) han fått som Julklapp.

 

 

Själv var jag rätt trött eftersom jag lyckades vara uppe tills halv tre! Låg och slöade lite men masade mig sedan upp. Vi åt en mysig Julfrukost med tända ljus. Sen bar det av till mitt jobb för några timmar. Lillprinsen var glad över det för då kunde han köra sin helikopter på mitt jobb där det finns stora utrymmen för det.

 

 

 

Jag har haft mycket problem med att sköta min löpande bokföring de sista månaderna, eller egentligen började det när min dator gick sönder där hela bokföringen fanns! Och det är inte lättare nu utan mina ”dagmediciner” tyvärr. Men som jag skrev en annan dag här är att jag ska ta tag i mitt företag och diverse andra saker så att det ska bli lättare att ”leva”. Så jag kan slippa ha så dåligt samvete och känna mig så stressad och misslyckad över att jag inte hinner med allt…

 

 

Klockan tre var vi bjudna på Engelsk Julmiddag i Tyresö. Det blev lite stressigt att hinna i tid för tiden går fort när man jobbar och så skulle ju hunden ut innan för att någon var allergisk där så han kunde inte följa med.

Det var en trevlig middag med några vuxna och deras tonårsbarn. Vi blev bjudna på god kalkon och div. annan mat som de kämpat hårt med att få i ordning :-) Kändes skönt att få vara med och dela Julen med mina vänners familjer, att få vara delaktig på deras högtid. De hade även ordnat med en lek så vi alla fick varsin Julklapp. Det minsta jag kunde göra var att städa ur köet efteråt. Lillprinsen blev ledsen och ville åka hem för han tyckte att ingen ville leka med honom, han ville så gärna att alla skulle titta på när han körde sin helikopter. Jag försökte förklara för honom att vi var ju inbjudna på deras Julafton och de hade ju planerat sin dag länge tillbaka, precis som vi hade gjort med vår Jul. Så det förstod han sån tur var. Han nöjde sig med att jag var med och tittade på när han körde sin helikopter. Sedan avslutade vi med lite charader och fika innan det var dags att åka hem.

 

 

När vi kom hem blev det Legobygge.
Tog själv en snabbpromenad med hunden medan Lillprinsen byggde.

 

 

 

 

När jag kom tillbaka så var han ledsen över att han inte fått igång datorn och att det fattades klisterlappar till Legobygget. Det är så svårt att hantera hans känslor när får sina utbrott, han blir jättearg och skriker åt mig att jag ska vara tyst och att han vill göra som han vill! Jag försöker att medla med honom och leda honom in på annat spår, man får vara försiktig och listig annars går det inte. (man är ju van sedan många år…) Så till slut så lugnar han ner sig.

Efter ett tag så frågar jag honom hur det känns när de där utbrotten kommer, vad som händer i honom och hur det känns? Han försöker förklara att det liksom sprängs i hans kropp och att han inte kan hjälpa att det inte går att styra… han har koll på sina känslor, det är alltid samma svar, att han inte kan styra det. Och jag vet att det beror på hans ADHD. Men vi har bokat tid hos hans doktor tills slutet på Januari för att diskutera hans mediciner m.m. Han tycker själv att han mår bättre av 36mg istället för 27mg. Så vi får se… man har ju så delade känslor när det gäller mediciner med barn. Men det är inte rättvist att bara se på och inte göra någonting åt det som går heller. Jag vet ju verkligen om någon hur mycket hjälp man får av det. Både när det gäller Lillprinsen och mig själv.

Dagens eftertanke:
* Skönt att få lite jobb gjort och lätta en del av mitt samvete
* Trevlig middag och att jag lyckades få Lillprinsen att sluta vara ledsen och få honom nöjd och glad
* Nöjd med att jag hjälpte till med att städa efter middagen
* En andra gång blev Lillprinsen ledsen och även arg! Men även denna gång lyckades jag få ihop situationen
* Glad över att jag har haft en bra dag, är mer lugn nu när jag har ökat min Lamictal till 75 mg

 

Julafton

Julen är barnens tid men även en högtid att få tillfälle att dela glädje och kärlek med goda vänner och släkt. Att föra traditionerna vidare och få tillfälle att ge, både med presenter, sitt sällskap och kärlek…


Vaknade glad och harmonisk :-) min plan var att (jag mår bäst av att göra och gå igenom min dag för att veta hur den ska se ut) gå upp och äta mysig ”Julgrötsfrukost” med tända ljus och lyssna på Julmusik, koka potatis och steka köttbullar och prinskorv, ut med hunden, slå in Julklappar, duscha o så iväg och hämta barnen. Vi delar alltid på Julen, ena året så firar de hos sina pappor på Julmorgonen och hos mig från klockan två ca och så är det tvärtom året efter o.s.v.

När jag sitter där och slår in Julklapparna så kommer jag plötsligt på att jag inte har hjälpt Lillprinsen med att köpa Julklapp till sin pappa och fru!!! Jag blir så himla ledsen, får ont i bröstet och börjar att gråta… för mig är det oerhört viktigt att ge barnen den glädjen att kunna dela med sig av Julen, är de för små för att kunna komma ihåg och att handla själva så är det min skyldighet att se till att de ska få göra det om de vill. Så tycker i alla fall jag.


Det gör så ont i mig, jag föreställer mig en bild av hur Lillprisnsen ska komma på när han sitter där med sin pappa att han inte har
köpt någon Julklapp och att han ska bli ledsen. Och DET gör mig så ONT!!! Att han ska bli ledsen och få ont i sin lilla kropp… men jag är nog knäpp! För varför ska jag börja gråta för det, de har ju inte ens hänt och kanske inte ens skulle hända heller…

… men en sak är säker, att jag i vilket fall är väldigt ostabil just nu känns det som. Vet inte vad det beror på, om det är mediciner, hormoner…min bipolära del…? (det är som vanligt i mitt liv de senaste fyra åren sedan jag började med mina mediciner… man vet aldrig säkert vad allt beror på…)

 

Vi firade med att äta lite plockmat och öppna Julklappar. Lillprinsen blev överförtjust över sin helikopter som både kan flyga inom och utomhus samt att den kan filma och knäppa kort! Han fick även ett stort Ninjago legobygge som han önskat sig. Storasyster blev också nöjd med lite SPA produkter samt 1000kr. Eftersom vi bott ensamma sedan 2009 så var vi själva på Julen även i år. I år hade min dotter varit så gullig och omtänksam och frågat mig om vi ville åka och fira Jul med hennes pojkväns föräldrar, släkt och vänner. Hon vet att jag älskar traditioner och vara tillsammans med stora släkter och vänner (om det går och jag får). Så efter det tradionella Julprogrammet så skulle vi åka.

     

När vi sitter och tittar på Tv så säger Lillprinsen
-Är inte du lite barnslig mamma som vill titta på Jultv?….
Jo, det är jag svarar jag. (min favorit är Ferdinand)

För det kan jag gärna erkänna eftersom jag älskar dessa traditioner, eller ”samma saker”. De var som de sa på ”Svensson Svensson” som jag såg på Tv i går kväll. -De är det som är så bra med Julafton, att det är den enda kvällen på året som man kan förvänta sig hur den kommer att vara! :-) och det är det jag gillar, i alla fall att vissa saker ska vara, men sedan kan ju personerna växla.

Det var en jättetrevlig kväll. Alla var tillmötesgående och snälla. Det var mycket skratt och härlig gemenskap. Det var länge sedan jag kände mig så ”hemma” i en stor familj :-) Eftersom jag själv inte träffar mina föräldrar och syskon så känns det extra trevligt att få vara med och dela en sådan viktig kväll som i kväll. En kväll med mycket kärlek och gemenskap. På vägen hem fick vi lov att åka förbi macken och köpa batterier eftersom Lillprinsen ville hem och ladda och provköra helikoptern (så klart).

 

Väl hemma njuter jag i fulla drag, jag bara ÄLSKAR att komma hem. Det är så skönt! Att få vara hemma, det är lugnt och skönt, mitt hem, jag älskar känslan…

… det är nog till stor del för att jag i hela mitt liv känt mig så rastlös och haft en orolig själ men att jag efter all min terapi har till slut funnit en inre ro med att bara kunna vara hemma, att inte behöva vara slav under mina känslor! Det är jag SÅ TACKSAM över. Att jag kan styra en del av det… men det har tagit tid eftersom jag började min terapi för ca 12-13 år sedan.! Jag har lärt mig att vara ensam, jag har ett behov att få vara själv och att få komma hem till en tom lägenhet… kanske även för mycket brukar jag tänka ibland. Men det kan ju vara så klart för att jag inte har haft någon man som jag har kunnat att tänka mig att dela min vardag med på det sättet. Jag har blivit alldeles för lurad och bränd!

Eftersom mitt sömntåg aldrig verkar komma nu för tiden, så har jag för säkerhets skulle bokat in ett. Så det är bästa att jag stänger av datorn och ilar iväg till min härliga säng och kryper ner under mitt fantastiska bolltäcke :-)

02.15 God natt

Dagens eftertanke:
* Viktigt med planering för mig
* Göra det som jag har tänkt och planerat
* Jag är ostabil just nu ibland, men det är OK
* Träffa goda vänner som ger energi
* Tacksam över min lägenhet och min glädje över att tycka om att vara själv och i mitt hem
* Samma som ovan för Lillprinsen, han älskar med att vara hemma

 

Dan före dan före doppardan!

Lillprinsen är lyrisk! det är ju -dan före dan före doppardan :-)

Lillprinsen vaknar klockan NIO!

I går fick Lillprinsen äntligen sitt bolltäcke!

Det har vi väntat på i flera månader. Det är ett fantastiskt täcke som består av en massa bollhavsbollar (sådana som fanns på McD förr i tiden). Täcket väger ungefär 8kg. Täcket togs fram i syfte till Autistiska personer som inte tycker om okontrollerad närhet. Täcker bygger på att känslan och tyngden kan ge en känsla av närhet, värme och trygghet. När man lägger sig med täcket så infinner sig ett inre lugn och det tar inte lång stund fören man faller i djup sömn!

 

Lillprinsen brukar vanligtvis vara vaken mellan 1-2 timmar innan han somnar på kvällarna, och kan ligga och ropa från sin säng -mamma, jag kan inte sova!

 

Men i går kväll bäddade jag ner honom i hans efterlängtade täcke och det tog inte lång stund fören han sa att -du måste ”killa” nu för annars kommer jag att hinna somna!

 

 

Sagt och gjort, lite kill och mys och God Natt. Jag gick och satte mig i soffan och det hördes inget -mamma jag kan inte sova! Inget alls, bara tyst tyst… Lillprinsen sov redan!

 

Men dagen -dan före dan före doppardagen bestod av att vi var i Sickla köpkvarter. Vi hade bestämt träff med en gammal väninna till mig på Dieselverkstaden. Där gick vi runt på Biblioteket först sedan fikade vi och Lillprinsen fick välja vad han ville ha, jo tack, så klart blev det en riktigt sockerbomb! Det blev TVÅ stycken stora maränger :-) Sedan fick Lillprinsen pengar av mig för att kunna köpa hemliga Julklappar till mig och sin storasyster ”Prinsessan”. Vi gick in i en ”smyckesbutik” och pengar delades ut och jag fick gå ut från butiken, Glatt kommer han åter efter en stund och visar upp paketen i påsen och berättar hur man ska kunna veta vilket paket är till vem.


– Det röda paketet är till dig, mamma och det andra är till storasyster :-)

Sen åkte vi till Saltsjö-Boo och hälsade på hos storasyster där hon varit hela dagen o bakat knäck (hennes årliga tradition med sin farmor). Var riktigt trevlig att träffa sin gamla svärmor igen. Känns gammalt invant och tryggt. Man behöver inte tänka eller göra sig till, man är godkänd ändå. Storasyster är glad över att se lillebror. De har inte träffats på länge så Prinsessan har varit på högskola men nu hoppat av för att komma hem igen.

Sen bara det av hemåt för en långpromenad med hunden. Snön faller fint och man kunde känna att det började bli kallare ute. Väl hemma fick Lillprinsen lov att få spela på sin dator medan jag lagade maten. Sen slutade kvällen med att vi körde en tävling med Wii. Vi körde Bowling, Pilbåge, Fäktning, Vattenskidor och flygning. Lillprinsen vann så klart!

Vi slutade med att lyssna på en ljudsaga som vi hade lånat på Bibblan i Sickla. Sedan var det äntligen dags för att krypa ner i sängen för att få mysa med bolltäcket! Innan säger Lillprinsen


 

- Vi får lyssna nu för sedan när jag går och lägger mig så kommer ”Eldbollen”, då blir det som ett kritiskt tryck över bröstet! Jag undrar så klart om det är bra..?
-Jo, det känns som man dör nästan. Jag blir förvånad och undrar om det verkligen är en bra känsla?!
- JA, det är jätteskönt för helt plötsligt så sover man!!!

 

 

 

 

 

Hur fungerar bolltäcket:?                 Komikapp – webbsidan som har täcket
De löst liggande bollarna
* ger punktvisa tryck på kroppen och stimulerar både beröringssinnet (taktila sinnet) och muskel-ledsinnet (proprioceptionen).

* Stimulansen har en hämmande och organiserande effekt på impulser till centrala nervsystemet.
* Tyngden och trycket från bollarna ger också en direkt feedback på var kroppens egna gränser går vilket ökar kroppsuppfattningen.
* Bolltäcket hjälper kroppen att frisätta oxitocyn som är ett ”lugn och ro”-hormon som minskar stress och hjälper oss att komma till ro.
Att använda bolltäcket har därför en:
*  rogivande,
*  avslappnande och
*  trygghetsskapande effekt som motverkar stress, oro, ångest och sömnsvårigheter.

 

 

Ledsen…

Känns som att livet står still!!!  Hur mycket jag än jobbar på med alla rutiner och verktyg som jag har så känns det inte som att jag räcker till…! Så får andra mig att känna ibland, goda råd är inte alltid på plats. Oavsett vad folk säger så måste man ha kunskap om ADHD och ha levt i närhet med människor som har det för att förstå och kunna relatera till olika saker samt kunna diskutera det. Det kan se ut som att det handlar om att man t.ex ”curlar” sina barn medan det egentligen handlar om att välja sin konflikter!

 

 

Ibland går det bättre och ibland går det sämre men oavsett så måste man ha ett ”ess” i ärmen att ta till, ens energi får aldrig ta slut, man måste ha en reserv kvar för att fortsätta vara pedagogisk.

 

 

Men sen finns det tillfällen då även en supermamma inte orkar mer, en som gått olika kurser, läst massor om ämnet, träffat flertal människor med olika erfarenheter och som själv har kombinationen ihop med bipolär, som inte orkar med… då tryter även mitt tålamod, det händer inte ofta men det kan hända. Oftast handlar det just om att det kommer in en tredje part som ovetandes sätter vår båt i gungning som gör den osäker så att den plötsligt börjar att tippa!

Det är då man behöver någon som kan hålla emot, någon som är van vid båtar och som vet vad som bör göras för att den ska hålla sig på rätt köl.

   

Någon som stadigt står vid ens sida. Någon som litar på att man har kunskap nog, någon som inte ifrågasätter ens handlande men som kan hjälpa en att hålla resan ut…

 

Lillprinsen och jag behöver så mycket fasta rutiner hela tiden för att livet ska fungera och kan man inget om ADHD så förstår man inte vikten av det! Och det jag blir ledsen över det är nära vänner tror sig veta hur jag och Lillprinsen egentligen fungerar… hur länge har jag levt? Hur många år har jag gått i KBT? Hur många år har jag varit mamma till Lillprinsen?…. ja svaret är MÅNGA!

Men det innebär inte att jag inte är intresserad av olika infallsvinklar, men det är stor skillnad mot att komma in och tro sig veta hur det fungerar. Man kan INTE jämföra ”vanliga” barn med ADHD barn… och visst är det svårt ibland är skilja på om det kanske kunde vara lite ”vanligt” trots i det här beteendet… men det har egentligen ingen betydelse för huvud saken är att JAG vet hur Lillprinsen fungerar och hur jag ska tackla honom så att han mår bäst!

 

Men sedan har vi ju även mina problem med, så det är INTE LÄTT att leva två ADHD människor under samma tak…  Nu låter det som att det bara är oss det är jobbigt med vid relation med andra, men det menar jag inte. Det är så klart att alla nykomna bidrar med sina energier, vare sig de är dåliga eller bra. Och alla har vi våra ryggsäckar. Men jag blir ledsen när jag blir anklagad för att jag inte ska vara bra nog mamma, och att jag ska vara någon ”risk” för min Lillprins, att jag skulle vara en anledning till att han skulle må dåligt och inte klara av så mycket mer…! Mycket mer vadå??? Det kan man fråga mina närmsta vänner som känt mig sedan länge, att är det någon som har tålamod, så är det jag!