Archive | januari 19, 2013

Det började ju bra…

Strålande väder! Solsken från en klarblå himmel och ca 14 minusgrader! Och vad gör jag? Jo springer omkring inne och ska bädda, damma, plocka ur diskmaskinen istället för att gå ut i solen… typsikt mig att inte komma ut i tid.. men till slut så innan solen hann gå ner bakom hustaken så blev det en promenad, en riktigt kall halvtimme (även fast jag hade termobyxor på mig)! Hemma igen försökte jag mig på att sitta och dricka kaffe och läsa en tidning, jag har ju svårt att hitta tid till det annars. Denna gång gick inte heller så bra för jag kände mig stressad över att jag skulle åka och handla inför Lillprinsens kalas som skulle vara i morgon.

 

Fick för mig att jag skulle slå till och köpa en Iphone 5 som jag har trånat över länge. Saken är den att mitt nuvarande abonnemang med en Iphone 4 är dyrare att ha än att byta till en Iphone 5 med ett nytt abonnemang! Så sagt och gjort, det blev en vit och en dong. Den gamla mobilen skulle Lillprinsen få i födelsedagspresent :-) . Handlade till kalaset och åkte och fikade på Medis med min gamla vän.

 

Hemma skulle jag ladda mobilen och av någon anledning så kom jag på att kolla att det verkligen var 32 GB på den, men va FAAAAN den var ju bara på 16GB!!!! Snacka om att känna sig lurad!

Och det står att det är 7 dagars öppet köp om det är en obruten förpackning!!! Jag som tyckte att jag varit så noggrann denna gång, hade suttit på nätet och kollat och jämfört och kom ihåg att jag tyckte att det var Tele 2 som skulle vara den som hade bäst alternativ för mig. Och det var ju det som jag frågade efter i butiken i dag, men de började genast prata om Telenor och så hann jag glömma varför jag ville ha just Tele 2. Och det är ju egentligen deras sak att informera vad det är för produkt man ska köpa, eller är det inte det??? SUCK! Fick ångest… :-( men vad fasen gör det egentligen? Det är bara en ”sak”, finns värre saker att råka ut för…

 

Och så sitter man här med en massa fjärilar i magen, varför Jo, för att min kärlek och jag hade på morgonen pratat om vad som skulle hända på dagen. Och jag fick veta att han skulle bort på middag klockan tre. (hade det varit för några år sedan, hade jag aldrig pallat att han berättade typ fem timmar innan att han skulle bort samma dag! Det hade varit katastrof för mig) nu så tänkte jag en aning på det och tyckte iofs att det var märkligt med tanke på att vi faktiskt är ihop och att det borde finnas någon respekt för den andre partnern så man kan ge han/henne en chans att kunna få boka in något för kvällen. Men som sagt jag sa inget om det utan vi pratade om när han trodde att han skulle vara klar där och om vi skulle äta själva utan honom. Han trodde i alla fall att de skulle sitta på middagen i ca 2,5 timmar och jag trodde tre timmar. Det slutade med att han sa att vid sex,halv sju så skulle vi nog kunna ses igen.

 

Nu är klockan halv åtta och han har inte ens hört av sig!!! Vad är det för sätt, är inte det respektlöst??? Jag kan slå vad om att om det var tvärtom så skulle han INTE han vara glad om inte jag hade hört av mig och sagt att jag är sen. Jag hade ju till och med sms:at vid tretiden och undrat hur det gick för honom…! utan svar!

Mycket märkligt! Det är inte så att det går någon nöd på mig över att vara ensam hemma med min Lillprins, men jag tycker att det är RESPEKTLÖST att inte höra av sig över huvudtaget och berätta hur det ligger till, att tydligen anse att det är ok att bara göra det som faller en in utan att ens ifrågasätta sig själv om att man borde ta hänsyn till ens partner och allra helst sedan han själv sagt en tid som vi troligen skulle ses igen!

 

Min version..

Men jag kan slå vad om att när han väl ringer  (för jag tänker inte göra det) så kommer han inte alls tycka att det är märkligt, för de hade ju sååå trevligt att han glömde bort tiden eller att hans mobil låg i jackfickan hela tiden och han hade ingen aning om att klockan blivit så mycket. Eller att de var inte alls på middagen klockan tre utan de kom dit mycket senare… i vilket fall så kommer det inte finnas någon empati och förståelse för vad jag känner.. inte till en början i alla fall… kanske efter att jag fått förklara min sida…

 

 

 

 

… eller kan det ha hänt något, en olycka?? Det är vad jag börjar att tänka efter att det har gått för lång tid… och för den delen känns det absolut inte kul att bli sittandes i denna situation med tanke på vad som skedde i går kväll (det här kommer inte ni läsare att förstå men väl min kärlek när och om han väl läser detta)…

hur den än är så blir jag mest ledsen… även om man kan tycka att jag inte ”borde” lägga någon energi på detta…