Archive | februari 2, 2013

Det blir inte alltid som man tänkte sig..

Tänk att vissa människor kan få en att gå igång totalt och göra mig så uppretad!!! Men jag har så svårt för människor som inte kan se sig själva utifrån och som har en förmåga att lägga tillbaka ens problem på mig, så det blir som att det är jag som är problemet! Som exempel, man träffas nästan varje dag lagom till middagstid (vilket är ett önskemål från min sida, allra helst eftersom jag har en benägenhet att må illa om jag inte äter i tid) han kommer alltid för sent, allt från ca 30 minuter upp till två timmar (tack och lov så har tiden kortats av under senare tid).

 

Han är snäll och lagar mat och jag dukar m.m. Vi pratar lite grann och städar undan och sedan har det varit soffläge som mestadels, av två anledningar, en för att vi ville vara nära varandra och bara vara och den andra för att vi har en otrolig kemi när vi är nära varandra som är mysigt! MEN det som händer är att efter ca 10-20 minuter så somnar han i soffan och ligger där och snarkar tills det är dags att gå och lägga sig i sängen; VARJE KVÄLL! Och jag blir sittandes ensam i timmar för att se en film! Hur kul är det på en skala från ett till tio??! Det gör att jag känner mig värdelös, oälskad, ensam… som att jag inte är värd något… att jag inte betyder tillräckligt mycket…

Och när vi väl ska diskutera det, så tycker inte han att det är någon ”big deal” för han är ju trygg med mig och det är skönt m.m. Jo, men han är nöjd, men jag då??? Vad får jag ut av det?? Och vad får han ut av det??? Han är ju inte ens närvarande och kan njuta av vår stund tillsammans… är inte det att kasta bort dyrbar tid med den man tycker om????

Det är värre att vara ensam i en tvåsamhet än att vara ensam själv…

Det slutade med att han tycker att jag är känslokall och oförstående och att jag har ett lustigt sätt att visa min uppskattning gentemot någon som jag tycker om och att jag ser mer på det som är dåligt än det som är bra! Och att han inte ens kan tänka sig hur jag skulle reagera om det var ett ”riktigt” problem!!! Och slutligen att jag inte skulle hata honom för han visste ju inte vilken skada han gjorde, för han sov ju bara!!! Men vänta här nu! Sedan när behöver man inte ta ansvar för sitt egna liv, sedan när blev det mitt jobb att se till att han ska hålla sig vaken, varför ska jag vara den som ska väcka honom varje kväll på något gulligt sätt och försöka få honom att hålla sig vaken! Då kan man ju lika gärna vända på steken, hur kommer det sig ATT han kan somna varje kväll om han nu verkligen älskar mig så mycket som han säger, varför vill han då inte vara vaken och vara tillsammans med mig all den dyrbara tid som vi har???

Är jag inte värd mer… och varför varför varför kan han inte hålla sig vaken tillsammans med mig… det kanske ligger annat bakom allt… det brukar ju vara så att ju mindre man gör, ju tröttare blir man… alla behöver känna sig behövda… både när det gäller arbete och kärlek… det gäller att hitta en balans… jag blir riktigt ledsen i min själ över att kärlek kan förbrukas på ett sådant sätt… att en sådan gudagåva inte kan tas om hand…

 

Det är väl så i en ny relation, att man först går som på små lätta moln och allt är frid och fröjd… till en början… och det ÄR mysigt att ligga där i soffan och mysa… men inte hela tiden och varje kväll, någon gång efter de kanske 100 dagarna så borde man gå vidare till nästa steg, som att till exempel utforska världen tillsammans utanför lägenheten. Som att t.ex. gå på bio, fika på något mysigt ställe, gå långpromenad runt sjön och ta med korv och grilla m.m. Men på något sätt så verkar vi inte alls ha samma intressen. Jag tycker att det är viktigt med initiativförmåga, att ha en livsglädje att kunna göra de små sakerna i livet som att t.ex. njuta en söndag med att vara utomhus, känna solen värma och ha pick-nick på isen! Att ta en Latte på Bibblans fik… men vi verkar inte komma dit… det vart mest bara inomhus ensamma tillsammans, vilket självklart är supermysigt men inte hela tiden…

 

Men i vår relation så kändes som att han hoppade över steg tre och fyra, vi gick från ett direkt till steg 5…!

Ett tips är denna bok, den är helt underbar att läsa och förstå sig på relationer och hur de olika faserna fungerar. Se gärna under min rubrik ”Läst om”, där står det om en fortsättning på denna bok. (jag ska beställa den omgående)

 

Jag tror att om jag ska analysera mina senaste relationer, så har vi träffats snabbt och varit tillsammans mycket och jag har gett allt vilket i sin tur gör att jag har blivit tagen för givet, att jag redan i tidigt stadium är självklar, vilket i sin tur gör att männen inte alls behöver ”fjäska” för att få mig på kroken, för det är liksom redan fixat och klart… så då blir det från steg ett till fyra direkt och så han man hoppat över steg två och tre! Det finns en bok som heter ”Hemligheten” (från ögonkast till varaktig relation)

Hemligheten är en bok för singlar som tröttnat på att vänta och som vill veta vad de kan göra för att hjälpa framtida kärleksrelationer på traven. Men också för den som redan hittat en partner och som vill veta mer om vad som händer i oss när vi försöker gå från förälskelse och vidare in i en varaktig kärleksrelation.Med utgångspunkt från de senaste årens psykologiska forskning menar författarna att vi människor i allra högsta grad kan påverka våra förutsättningar både för att hitta en partner och för att skapa en varaktig relation. Här visas hur detta går till, både i teori och praktik.

Hemligheten är en bok som både berör och skapar förändring.