Vad är meningen…?

Lånade en bok på Bibblan i dag, Stefan Klein TID

Tre ”tidstjuvar” stjäl av livet

 

Inbromsning. Tiden måste inte upplevas som ett ständigt accelererande lokomotiv som rusar mot ålderdomen i expressfart. Det hävdar tyske författaren Stefan Klein. Med hjälp av vetenskapliga rön identifierar han tre ”tidstjuvar” som får tiden att rinna i väg.

 

Hur länge varar ett nu?
Vad händer när ingenting händer?
Varför tycks tiden ibland rusa iväg och ibland stå stilla?
Vilka är de tre tidstjuvarna?
Hur snabbt tempo klarar människan av?
Varför går livet allt fortare ju äldre vi blir?

 

 

Jag sitter fast i ett ekorrhjul, är missnöjd hela tiden, kan inte finna någon glädje i någonting, allt gör jag bara för att jag måste känns det som. Hinner inte med det jag vill göra fast jag egentligen inte gör något vettigt alls! Känner mig som jag är ”full” upp till hakan… av någonting… har en önskan om att få göra något, roliga saker som får mig att må bra, skratta, trivas i nuet. Men jag har ju alltid tyckt om att göra saker, att vila för mig är att göra någonting. Ja, som att tex. lösa korsord, måla om ett rum, sy någonting, klippa mina buskar och träd på landet… det är för mig ”lugn och ro”. Förr så tyckte jag att det var slöseri med tid när det inte hände någonting… och det känns som att det är lite så nu med. Fast nu är det ett annat slöseri! Nu är det mer att jag vill må bra, resa, lära mig något nytt…träffa goda vänner och få skratta och dela gemensamma ämnen.

 

Men vem har tid i dag…? Vill man träffa någon så måste man boka in i kalendern, så har man tur så kan man ses om några veckor! Men så är det ju för mig med! Eftersom jag vill göra saker och har även måsten så är det ju samma för mig med… jag kan inte bara låta min dyrbara tid rinna iväg med att göra ingenting, och då menar jag ingenting! Som att kväll efter kväll se på Tv och bara låta tiden rinna iväg… Vart tog tiden vägen då??? Det kommer ju inte tillbaka, det är inget ”lager” som man kan ta av som är obegränsat på något vis! Utan det är snarare en utgående vara som kommer att slut inom sinom tid…

Så vad vill man lägga sin tid på?

 

Jag kom på en sak i dag när jag fick några timmar över utan barn, denna dag har för övrigt varit en bland de värsta på länge när det gäller klockan och min inre tid! Allt blev fel från början, ville ut, men fastande i soffan för att beställa de där bilderna som jag hållit på med nu i flera kvällar. Det är viktiga bilder, det är ett av mina nya ”mindfullnessprojekt” som även handlar om att jag ska ”ge” till mina vänner. Jag tar fram fina bilder på mina vänner som jag sedan har tänkt att posta till dem lite då och då. Det är ett sätt att se på sin tid som ett glatt minne, inte en stress över att man inte fått något gjort… (hoppas jag)…

 

 

 

… för att gå tillbaka till det jag kom på, så handlar det om min son. Vi har det ganska jobbigt ihop. Och det finns säkert hundra anledningar till varför, men det viktigaste är inte det egentligen utan det handlar om att hitta en väg framåt för att få det att fungera! Jag har ju en hund sedan ett år tillbaka, det är en hund som jag bara skulle vara ”jourfamilj” åt tills någon annan ville köpa honom. Men efter ett tag kom jag på att jag själv ville köpa honom! Han var redan sex år och kom från Spanien. Jag har aldrig haft en egen hund och visste inget om hur man tränar en eller får dem att lyda och må bra.

 

 

Jag fick lära mig att det handlar om att man ska ”öka sitt värde”. Och nu har jag hållit på med det ett tag eller närmare bestämt i ett år! Och det börjar ge resultat! Men det som jag har märk (vilket inte är så konstigt egentligen) fast det blir mycket tydligare på hundar för de kan ju inte prata!

Det är som en färskvara, man ska inte tro att bara för att man har lärt in något så ska det vara där för evigt. Som t.ex. så vill jag att han ska komma till mig när jag ropar hans namn. Och när han gör det så får han godis. Och för att få honom att ens förstå det, så har jag tränat honom hemma. Man sätter sig på golvet mitt framför hunden, har en laddning med ”godis” och säger hundens namn gång på gång på gång, och efter varje gång man sagt det så ger man godis! Och väl ute i parken eller i skogen så vill man att hunden ska komma, så ropar man namnet, och vips så kommer han ihåg att, dit till matte är det kul att komma för där får man godis! Och det blir att man ökar sitt värde, att jag ska vara det som är bättre än något annat, att jag är födan för honom med är viktigt, för annars kommer man att få en hund som smiter till vad som helst som verkar roligare.

 

 

Och då kom jag på att jag kan ju göra samma sak med min son! Att ÖKA MITT VÄRDE! Och helt plötsligt kom jag på att det kan jag ju göra med mina vänner med, de som jag verkligen håller kär! För det är ju samma med mig med, jag väljer ju att umgås med de människor som ”ger mig något”! Hur mycket man än tycker om någon, så kommer inte det att räcka för den andre personen om man inte kan på något sätt tillfredsställa deras behov… man kan inte bara ”vara” och tro att det räcker med det. För man behöver stimulans i någon form och utveckling och saker att se fram emot.

 

Jag vill finna min inre balans…

… harmoni och min egna tidsklocka…
… jag är värd att må bra och få njuta av livet…
… att känna glädje och få skratta…

 

One thought on “Vad är meningen…?

  1. väldigt bra inlägg!
    Kan fortfarande känna en sorts smärta i kroppen om jag vilar bara en dag eller bara några timmar ibland. Det snurrar runt tankar om att man är lat och missar allt i livet och efter ett tag infinner sig en känsla av förruttnelse i kroppen. Antar att det är då man ska utnyttja sin adhd kraft till kreativitet, ibland blir man ju bara så handlingsförlamad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>