Helvetet fortsätter…!

Varför händer allt mig hela tiden? Jag tror jag ska skriva en bok faktiskt. Med risk för att man kommer att må ännu sämre då eftersom man måste komma ihåg alla tragiska och överjävliga händelser som man har varit med om. Det är kanske är ett enda självplågeri!

 

 

Jag och Lillprinsen skulle i alla fall iväg med bilen på utflykt och hämta hem katten som varit borta hos en kompis över helgen. Satte oss i bilen och började köra iväg och vad händer då? Jo bromsarna fungerar INTE längre!!! Precis som det inte vore nog med att bakaxeln är trasig och måste bytas och att handbromsen inte fungerar som den ska samt att avgasröret inte kommer att hålla tätt så länge till heller!!!

Mitt helvete slutar aldrig känns det som… samma fråga, varför varför varför råkar vissa människor ut för allt medan andra bara har värsta flytet hela tiden??? Jag har ju konsekvent tänkande nu för tiden och har jobbat stenhårt med kognitiv terapi i över 13 år! Men när ska jag få något flyt???

 

 

Ibland vet jag inte om jag vill något alls… det är tur att jag har mina mediciner som gör att jag inte kan gå ner mig så djupt, att jag inte heller får den värsta ångesten… att jag kan hålla huvudet ovanför ytan… men jag är trött trött trött… har ingen motivation, känner mig som en ensamvarg, bokar in saker men kan inte känna någon riktig glädje, jag saknar en riktig vän, någon som verkligen saknar mig och tycker att jag är kul, någon som kan ge energi, någon som har initiativförmåga, någon som vill vara med mig, någon som ringer och frågar om vi ska ses och hitta på något, någon som kan komma med idéer om vad som är bra för mig… någon någon någon…

 

 

…jag är en ensamvarg nu för tiden… det är iofs ett val, jag tycker om att vara ensam. Fast det fungerar bäst när jag har mina rutiner, helst när jag har Lillprinsen hemma, för då är det mer befogat att bara sitta själv i soffan när han har lagt sig. Eller om jag har jobbat en heldag och sen kommer hem till ett tomt hem, ÅHHH vad det är skönt. Jag älskar verkligen det! Känslan av trygghet, tomt och tyst, att bara få ”vara”.

 

 

 

 

Önskar att min vän hade kunnat tala om för mig vad jag ska göra nu… han kände mig och hade svaren på det mesta… det var en bland de bästa tider jag har haft, då på den tiden när vi umgicks, fotade, skrattade, var tillsammans dygnet runt… slet som djur men hade så otroligt roligt med!

Jag kan inte låta livet gå vidare bra som att ingenting har hänt, för det har hänt! Vad vill jag göra… vad är roligt… vem är rolig… vad blir man lycklig av… vad får mig att skratta…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>