Archive | april 2013

Min tur nu!

Jag gick av tunnelbanan på Fridhemsplan, min kropp fylldes av en underbar känsla, en nyfunnen, en övertygelse, en fråga kom upp i mitt huvud…

- Är det min tur att få vara lycklig nu??

 

 

 

En fantastisk känsla, en fulländad känsla… jag har hittat min andra hälft. Jag trodde inte det kunde vara möjligt att jag skulle få en till chans i mitt liv. Att få känna sin pusselbit varje kväll när man går till sängs, att få känna en sådan kärlek varje morgon som man vaknar och känna den härliga energin och den varma kärleken i hans ögon… att jag är det bästa som finns för honom och jag har en känsla av att jag vill ägna resten av mitt liv åt att få honom att må bra, att få ge honom all min kärlek… visste inte att det fanns inom mig…

 

 

 

 

Jag brukar säga att det ”svämmar över” av all den kärlek som jag känner…

 

 

Jag kan bo i en koja i skogen om det så skulle vara… för första gången på ”hur länge som helst” så känner jag mig ensam när han inte är vid min sida… jag var övertygad om att jag aldrig mer ville bo tillsammans med någon… nu längtar jag till varje minut vi får tillsammans… att få känna och tänka att nu så kommer jag alltid att ha min kärlek att dela med någon för alltid… det är en annorlunda känsla… smaka på den… låt den rulla runt i din gom… mmmmm… det smakar fantastiskt!

Kär…

Efter att ha slängt honom i frysen gång på gång och han aldrig gav upp!… så gjorde jag det till slut… och vilken tur kan jag säga att han hade tålamod att stå ut och vänta på mig!!! För han är ju världens bästa mest älskvärda man OCH som avgudar MIG!!! Kan du tänka dig?!

Häromdagen så var min dotter här på middag, vi sitter och pratar i soffan, hon, jag och min stora kärlek. Och så börjar hon beskriva hur hennes tilltänkta kille skulle kunna se ut och hur han skulle vara. Och det hon avlutar med att säga är:

-Och så ska han avguda mig!

 

Det var ju det jag sa till ”honom” när vi först träffades, att för det första så är sex överreklamerat och för det andra så är jag inte intresserad av någon man, och ska jag överhuvud taget vara det, så ska han kunna tillföra mig och mitt liv något, något som jag inte redan har och så önskar jag att han ska AVGUDA MIG!

 

 

 

Ibland känns det som att han har tagit över rollen efter min vän som dog, att avguda mig… att det är han nu som hjälper mig, jag som är kvar på jorden… att det ska vara min tur nu att få vara lycklig! Han tyckte ju verkligen om mig som jag var…

Vet inte…

 

 

Nu har jag inte varit inne här sedan min bästa vän dog.. har liksom tappat lusten… känner mig vilsen… känner att livet inte kan gå vidare som vanligt och även om det skulle vara så, så vill jag inte det! Det är så orättvist! Varför var han tvungen att lämna mig och alla hans nära och kära??? Vad finns det för rättvisa i det?…

 

 

 

 

Jag tror aldrig jag har känt mig så snurrig i huvudet som jag har gjort de senaste veckorna! Glömmer saker, förlägger nycklar, plånbok, till och med hundbajspåsarna! Ibland undrar jag om alla har lika svårt som jag med att komma ihåg saker, eller är det bara jag (nu menar jag inte att det bara är jag i hela universum, men att det är förknippat med min ADHD).

Min mobil är fullpackad med påminnelser och händelser, allt i olika färger som alla var och en står för olika saker som t.ex.
* Blått -     Barn
* Grönt -   Egen tid
* Orange – Arbete
* Rött -      Viktigt

 

 

Jag vill jobba och tjäna pengar så jag kan få förverkliga mina drömmar om att få resa och framför allt få mer pengar över för att göra i ordning mitt landställe. Och tänk att kunna gå och handla mat utan att titta på prislapparna. Nu när jag handlar så planerar jag min mat i förväg och tittar på erbjudanden från olika affärer. Jag handlar inte en massa ingredienser för avancerade maträtter, både för att det är för krävande för mig att iordningställa dem (samt att det tar för lång tid) och för att jag helt enkelt inte har råd! Och samma är det vad gäller kläder och gå ut på bio eller restaurang! HUR kul är livet från en skala 1 till 10? Men samtidigt så kan jag inte bry mig, för jag är frisk och lever, likaså mina barn och vänner.

 

 

En annan del av mig vill jobba så lite som möjligt och bara vara på mitt landställe och inte bli störd eller förstörd av någonting. Att bara få kunna sitta och läsa de där böckerna som jag aldrig gör, och sy den där kappan som jag tänk om sååå länge, och bara få ligga i flera dagar och se på gamla romantiska filmer…. tänk att jag har varit sjukskriven i ETT ÅR på halvtid men ändå så hinner jag inte med de vanliga vardagsbestyren… vad gör jag för fel?!