Motorcykel!

Jaha, så blev man med motorcykel då!

 

Helt plötsligt så fick jag en Suzuki GSX 750 att köra med hela sommaren! Det är min bästa väns bror som har köpt en gammal ”kör-skole-cykel” som han ska ”pimpa” upp och sälja i höst men som jag fram tills dess får låna och övningsköra med min kompis med! Nu menar jag att jag ska hjälpa henne med att övningsköra, så hon äntligen ska få sitt MC kort (för jag har ju redan mitt sedan jag var 17 år!)
Så KUL!

 

 

För övrigt rullar livet på som vanligt, ena dagen mår man bäst och är glad och lycklig och vill bo på landet resten av livet och knappt jobba och bara vara i fred och andra dagen vill jag ha ett bra och stimulerande jobb och ha pengar över och kunna köpa kläder och resa… och vara sambo och lycklig… men jag är ju bipolär… vilket innebär att det är ett ständiga pågående ändrade känslor den ena dagen till den andra…!

 

 

 

Det var som jag sa till min lillebror i dag när vi pratade om mediciner, att jag försöker alltid vid något byte att hålla ut i sex månader… för vem säger om det är bra det man tar och får, det man blir och är… vad har man för referenser? HUR var jag innan jag över huvud taget åt mina mediciner och visste att jag ens hade ADHD och bipolär???

VEM är normal?

VAD är normal???

 

Det är helt sjukt att man ska fylla 50 år nästa vinter! Jag är inte alls klar med allt jag vill göra… men samtidigt ibland så vill jag inte ens upplev mer saker heller, är så rädd för att få fortsätta att vara olycklig och få otur i allt jämt! Och vad är man nöjd med, vad vill man prestera och få gjort i livet… vad är viktigt? Oftast så slutar det med två olika alternativ:

 

 

 

1. Bygga klart min äskade sommarstuga och bara bo där och leva som en eremit och få ha lugn och ro, inte så mycket saker och människor som kan komma in och störa i mitt liv

 

2. Bygga klart min älskade sommarstuga, skapa ett nytt företag och jobba och få ihop något meningsfullt samt en bra ekonomi för att kunna resa, köpa den mat man önskar, kläder och min efterlängtade bil

 

…men någonstans på vägen till den ålder som jag kommit till och mina insikter med ADHD:n m.m. så är jag mest intresserad av att bara få ”vara”… min stuga blir alltid nummer ETT… sedan har jag på sista tiden lärt mig att kärleken kanske finns ändå även för mig… att kunna ta emot och att kunna vara osams och ändå kunna älska och bli älskad…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>