Archives

Diskussioner argumentationer och ledsamheter…

Tänk att jag inte kan förmå mig att gå upp ur sängen! Hur jag än gör så är det stört omöjligt!!! Jag har någon inre klocka som som säger att före sju är det stört omöjligt!!! Och så blir det alltid stressigt sen på morgonen. I dag tvingade jag mig upp klockan halv sju, släpade mig till soffan och la mig där istället för att försöka piggna till framför Tv:n och nyheterna. Men det är ju med lönlöst.

 

 

Min hjärna klarar inte av information på Tv4, den går för snabbt! Jag har knappt hunnit med att mata in informationen från nån händelse så kommer nästa och nästa…! Det blir som korvstoppning! Så gissa hur vår morgon blev… Lillprinsen var borta i sin värld med, så det var inte så lätt. Jag fick tjata och tjata och tjata t.o.m. att han skulle äta upp sin mat. Jag blir dränerad på energi när jag måste säga till HELA tiden samt att ALLT ska argumenteras om (nästan alltid om allt)…!

 

 

På vägen till skolan så började diskussionen om att han ville bli hämtad tidigt! Klockan halv två! När ska man hinna jobba…? Jag vill ju göra allt för att tillfredsställa min prins… men vad jag än gör så lyckas det alltid bli fel!! Så jag försökte få honom till att jag skulle hämta klockan halv tre, och till slut blev det kvart över två!!!

Väl på skolan så mötte vi en av fröknarna och så visade det sig att de skulle på sin ordinarie Fredagsutflykt som det visar sig att han inte vill följa med på! Och det förklarar ju varför han varje fredag (speciellt) vill hem tidigt! Och då kan man inte gå hem förrän klockan halv tre för de är inte tillbaka förrän då!! Så där står han och gråter och fröken försöker berätta för honom och påminna honom om att förra veckan hade ju de ett långt samtal om hur det var på fredagar… men vad hjälper det eftersom Lillprinsen med sin ADHD har väldigt svårt med ”övergångar” från en aktivitet till en annan. Och så är det i princip ALLTID! Bara vi ska gå ut på utflykt hemma eller en promenad med hunden, så är det problem och diskussioner och väl ute så är han såååå himla glad. Men INNAN så går det åt en massa tid bara för att försöka få honom att komma ihåg hur det brukar vara!…

 

Så det slutade med att jag skulle komma och hämta klockan ett istället, så han skulle slippa gå på utflykten just i dag. Vad gör man inte för att ens prins ska vara glad och lycklig. Men att jag sedan fick stressutslag på hela bröstet för att jag över huvud taget skulle hinna tillbaka i tid och hämta, så fick jag äta min lunch gående i korridoren samt att jag inte kunde fakturerar mer än 3 timmar på en dag… gör det något då???

Hämtade dock i tid, tack och lov. Sedan åkte vi runt på några ärenden och det gick bra för då kunde han låna min mobil och spela lite spel så länge.

 

Väl hemma ville han inte gå ut på promenad, så då var visan igång igen med att förklara att han faktiskt visst brukar gilla att gå ut. Och till slut fick jag honom med på noterna. Och som jag sa, väl ute så är han jätteglad och tycker att det är kul!!! När vi kom hem så skulle han först leka med Lego men ändrade sig sedan till att spela på datorn lite. Och så satte det igång igen, han började argumentera om att han vill ha ”Mind Craft” spel till datorn. Och den diskussionen har vi haft många gånger innan. Och jag har en Mac, som man inte ska spela på och hans dator har visst för lite kapacitet! Och allt detta kan han mer gärna ta upp gång på gång på gång… då började genast mina tankar gå till mat! Han började säkert få sockerfall, hade ju inte ätit på ett tag, så raskt in i köket och skar upp ett äpple! Erbjöd det i fina ”lockande” klyftor till.

Och vad händer då? Jo, NE, han vill INTE ha!!! Suck! En ny argumentation! Men jag lockar med tio kronor… och till slut efter många om och men så äter han upp det. Och vips så blir det lugnt och ro i huset… förhoppningsvis för resten av kvällen med…

 

Ibland undrar jag om det är mig det är fel på, om det är jag som hittar på… att det är jag som är knäpp och inte har något tålamod… men de som har känt oss länge och vet hur vi / han fungerar säger att jag visst har ett utmärkt tålamod och att det visst kan vara jobbigare än vad man tror. Och allra helst om någon utifrån bara träffar honom/oss ibland, då blir det ju alltid som en ”nyhet” och inte så många måsten och viktiga rutiner som till vardags.

 

För det gäller att förekomma HELA tiden och det är inte säkert att det räcker med det i alla fall… men hur det än är så ÄLSKAR jag min Lillprins oavsett :-)

Kvällen slutade mysigt med Lill och Storprins, Wii spel och mys i soffan framför Gladiatorerna!

 

 

 

 

 

Lite låg o ångest…

Jag har märkt att jag har en tendens att få ångest om jag inte kommer upp i ”tid” på morgonen och gör det jag har bestämt (vill göra) under dagen. Att om det tar för lång tid av någon anledning, så blir jag låg och får ångest! Och så blir jag bara apatisk till slut och vill inte göra någonting alls!!!…. inte bra :-(

Så dagen började skönt men allt tog för lång tid innan jag kom till skott att göra det som jag skulle göra för dagen. Och jag har märkt att detta händer när det är andra människor inblandade så att jag inte gör det jag ska, utan istället gör som de andra vill… istället så borde jag tänka på mig själv i första hand eftersom jag vet hur jag fungerar… men samtidigt när ångesten kommer så vet jag att den kan lika gärna vara över om några timmar eller i morgon… men när det finns där så är det så jobbigt och gör så ont i kroppen och själen!

 

 

Jag tog en tur till min bästa väninna för att se om jag kunde få styr på min ångest. Vi satte oss i hennes nya uterum och fikade o pratade, jättemysigt! Efter en stund visade det sig att grannen provsköt raketer inför morgondagen. Det var väl tur i oturen för min hund var med och det visade sig att han var lite skotträdd i alla fall fast jag inte trott det innan… så nu är jag förberedd till Nyårsafton.

Ångesten gick över och vi åkte hem till min trygga lägenhet och min sköna soffa. Passade på att färga håret brunt så att det skulle se lite fräschare ut tills Nyårsafton. Tittade på Avartar och drömde mig bort till evig romantisk kärlek… finns den på riktigt eller är det bara en flickdröm…?…

… finns det en själsfrände…? jag nöjer mig inte med mindre i alla fall…

 

Om ångesthantering

Ingen undgår ångest. Den fyller en funktion och gör oss uppmärksamma på faror och förändringar vi har svårt att överblicka.

Hur kan terapi hjälpa dig när ångesten är ett hinder? I terapi kommer frågor kring ångest upp. Man kan säga att psykoterapi handlar om att bli sams med sin ångest.

Ångest kan vara ett tecken på utveckling och kreativitet men också utgöra ett förnedrande handikapp. Ångest ligger bakom de flesta själsliga problem, som hindrar dig att göra det bästa av ditt liv.

Ångest har många ansikten och skiftar från tid till annan. Ångesten kan vara närvarande som en bakgrund mest hela tiden eller överraska attackvis – då du skakas om. Ofta uppträder den förklädd som kroppsliga besvär eller som en falsk vägvisare som håller dig upptagen av ofarliga ”faror” medan du lämnar över befälet över ditt liv till andra människor eller till omedvetna impulser.

Hinder och inskränkningar är mångas svar på ångest. Man drar sig helt sonika undan från sammanhang och möjligheter som kan väcka ångest och antar inte nya utmaningar. Men så behöver det inte vara. Du kan bli kvitt det som hindrar dig genom kvalificerad hjälp.

Ta hjälp med att hantera ångest genom ett kostnadsfritt samtal. Maila eller ring mig på tel  0709 535 003 vi svarar senast inom 36 tim.

http://bliavmedångest.nu/bli-av-med-angest/