Archives

Besök av min kusin på landet

Nu har min kusin och hennes två barn åkt hem. Vi har haft tre intensiva men jättemysiga och roliga dagar!

De har lekt och lekt och lekt. Det roliga var, att hennes barn inte är så vana att vara utan ”paddan”, dataspel m.m. Så de fick öva på det kan man säga.

Huvudvärk…

 

 

Kom inte upp i tid i dag heller, verkar vara stört omöjligt! Är jag ett hopplöst fall…? min tidsklocka vill inte gå upp före sju!!! Vaknade även med huvudvärk och mådde illa. Men illamåendet kan ju både bero på sviter från magen i helgen eller/och för mina mediciner. Så det jag gjorde var att snabbt slänga i min några skedar fil o flingor innan vi började äta ihop.

 

 

 

 

Åkte till min psykolog, i dag hade vi bokat in en dubbeltimme. Pratade om mitt dagsläge med huvudvärk, mina magkrämpor sedan helgen m.m och gick igenom en del gamla papper som jag sparat på i många år (en del 20 år gamla faktiskt). Det vi kom fram till mest och som är viktigt i mitt liv och som är en ordination från henne (som ett recept) är jag inte får göra avkall på det som är viktigt för mig, så som min egentid och mina promenader med hunden. Samt att göra ett schema för min egentid, datafri tid, läskvällar samt städdagar så jag slipper tänka på dessa saker hela tiden. Det är ju så det är för mig att ha ADHD, att planera in saker för att ”veta” när det ska ske. Det är viktigt för mig oavsett vad det gäller. Men skillnaden nu för tiden är att om det blir en avbokning med någon vän, så är det inte en lika stor katastrof för jag trivs så bra i mitt egna sällskap att jag klarar mig ändå.

 

Pratade även om att mitt inre inte har kommit ikapp min utveckling, att jag har en inre stress och känsla av att jag inte hinner något eller gör något. Tror även att det hänger ihop med att jag nu för tiden faktiskt blir trött av att göra saker, både av intryck, olika energier och av själva görandet mot förut som jag bara körde på tills jag gick in i ”väggen”! Jag tänker på att nu har jag varit sjukskriven i ett år på halvtid och känner att vart tog den tiden vägen?? Med den känslan som jag har i dag, hur ska jag någonsin klara av att jobba heltid??!!! Får ju inte ens ihop den tid jag har i dag!!! Men mycket beror ju även på att så fort det sker en förändring i mitt liv, då blir det obalans och mina ”scheman” faller och det blir rörigt, ostrukturerat och tar energi. Det kan låta väldigt tråkigt och enformigt, men det är skönt och om min omgivning förstår, så tror jag inte att märks så mycket. Det handlar bara om respekt och lära känna varandra och ge utrymme och inte misstolka mina vanor och rutiner för kontrollbehov eller att man är någon som bara ska bestämma över allt och alla! För det handlar det inte om!

 

 

Jobbade några timmar, men min huvudvärk släppte inte, kände mig yr och illamående med… konstig känsla. Hämtade Lillprinsen vid halv tre och åkte till Farsta igen för att göra upp om mobilen, men även denna gång gick det inte, för chefen hade precis gått (och jag skulle ha ringt innan och kollat om han var där, vilket jag inte varken orkade eller kom ihåg).

 

Hem och mötte min ”hundtränare”, en tjej som är otroligt trevlig, glad och givmild. Är riktigt kul och givande att träffa henne. Hon tränad hunden i va en timme och sedan fikade vi. Jag o Lillprinsen gjorde sällskap med henne till T-banan och sedan tog vi en halvtimmes promenad i kylan.

 

 

Lillprinsen är som en berg o dalbana! Jag blir helt galen. Skulle kunna … ja… bli… vansinnig emellanåt för att han är så himla obstinat och grinig och elak. Han är som Dr. Jakel och Mr. Hide!!!

På den fronten måste jag med ändra på mitt förhållningssätt mot honom, får sluta och dalta och vara mer bestämd, för nu kör han bara över mig totalt och hånar mig när han totalt ignorerar mina önskemål om att stänga av datorn, lägga sig, borsta tänderna m.m. Skönt att vi ska gå till han doktor på fredag och prata mediciner. Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha besök av någon ”hjälp/psykolg” som kan vara med en dag och se hur vi är ihop och komma med hjälp/verktyg om hur jag ska gå till väga. Förr i tiden var jag den som hade bäst råd till andra och bäst koll på verktyg, men inte längre!!! SUCK!

Äntligen fick jag sitta i min älskade soffa.. sitter här o har Tv:n på i bakgrunden och längtar till min älskade sommarstuga…
(Inte mitt rum på bilden… men skulle gärna vilja ha en sådan soffa!)

Fortfarande mör…

I dag var det Lillprinsens födelsedag på riktigt! Jag smög upp före honom och gjorde i ordning en bricka med nyköpta fina tulpaner, en handskriven lapp där det stod att han kommer att få min Iphone 4 samt en dammsugare (kaka) med ett ljus i. Smög in och sjöng för honom… och visst blev han glad!

 

 

 

Arbete med bokföring samt en härlig promenad med min jobbarkompis och våra hundar till en liten ”plätt” som vi hittat där inga andra hundar finns. Där släpper vi dem fria så de kan busa i snön :-) solen sken och det var lagom kallt ute. Känns skönt att kunna uppskatta det lilla… tyvärr så kom huvudvärk smygande mot eftermiddagen, det var väl sviter efter magontet och allt kanske…

 

 

 

Hämtade Lillprinsen och han fick välja vad han ville äta, så klart pannkaka! Men på vägen hemåt så fick han även välja på McD, och då blev det de istället. Eftersom vi ändå var i Farsta så gick jag till butiken där jag köpte min Iphone 5 häromdagen. De sa att jag måste komma tillbaka dagen efter och prata med deras chef eftersom jag hade brutit förpackningen! Suck! Det är bara att hålla tummarna…

 

Hemma igen fick Lillprinsen välja vad han ville göra och då blev det att spela Mind Craft medan jag skulle ut med hunden. Fick en skön rask promenad på ca 30 min (4km) i den härliga kvällen. Övade på Mindfullness och lyssnade till mina knarrande skor, prassel i skogen och försökte känna av lukten av en kall vinterkväll… övade även på mig och hunden med att han skall gå bredvid mig (typ fot) och inte lukta i marken HELA tiden (som han helst vill göra annars) och det gick bra.

La Lillprinsen som först inte ville sluta spela (så är det alltid med honom, alla övergångar är omöjliga och allra helst när det gäller dataspel) men till slut gav han med sig.

 

Jag har kommit på en ny grej som jag försöker locka honom med. Eftersom det ALLTID är argumentationer om ALLT och att han 90% svarar -NEJ på det jag vill, så har jag sagt att allt han säger -Ja till får han 1kr för och det han säger -Nej till får han böta 2kr för. Och det gick han med på. :-) vilket han senare omförhandlade till att även -Nej svaren var minus 1kr… …han är rätt smart min lille älskling.

 

Själv tog jag det där badet som aldrig blir av för att jag varken har tid och att jag är alldeles för rastlös. Övade även där på Mindfullness genom att blunda och lyssna till ljud. Det jag hörde var radion i köket, mitt hjärta som slog i snabb takt och ett susande ljud som säkert kom från nån typ av fläkt i huset… kom på att jag gillade det ljudet, det var rogivande, lugnande och monotont…


Detta kan möjligtvis bli min framtid vid mitt sommarhus någon gång i livet… att drömma är gratis och om de sedan slår in så får man ju uppleva det två gånger…

 

Lillprinsens kalas

KALASDAG!

 

Lillprinsen fyller nio år på Tisdag, så i dag blir det kalas.

Han ville inte ha något barnkalas, han blev avskräckt förra året då han hade kalas hos pappa. De hade bjudit in 10-12 killar!!! Det slutade med bråk och slagsmål och blod! :-( så det var inte tal om kalas alls från början! Men jag fick honom att gå med på att vi bara skulle bjuda hans allra närmsta vänner, två pojkar som vi känt länge samt att jag brukar ofta umgås med deras mammor.

Spröd äppelpaj med kokos och koriander

 

Jag bakade till och med en äppelpaj som visade sig bli jättegod (med kokos) MUMS! Samt en tårta, samma som jag alltid brukar göra, förutom att Lillprinsen fick dekorera den som han ville med silverkulor, maränger och kex!

Det blev ett jättelyckat kalas med pannkaka och grädde till barnen och crêpes till de vuxna och så efterrätterna.

 

 

Min natt blev som natten innan, en FRUKTANSVÄRD värk i magen, typ som blödande magsår! Jag har haft det innan för ca tjugo år sedan och den känslan minns man! Det var helt olidligt, hemskt, fruktansvärt, ont, hemskt och outhärdligt!!! Det är som att hälla en syra i ett öppet sår HELA TIDEN!!! Och det tråkiga är att jag hade samma sak för några månader sedan,  även då i två – tre nätter som slutade med akuten och en remiss för att gå vidare med ev. gastroskopi. Men den har jag struntat i eftersom jag sedan mådde bra igen tills nu…

 

 

 

 

Knäppdag

Som vanligt gick jag upp för sent!!!! Lillprinsen skulle ha friluftsdag vilket innebar att jag skulle göra i ordning varm choklad, smörgås, ta fram skridskor och hjälm. Men vart var hjälmen???!! Suck! Inte hemma…. men det var bara att åka i väg ändå, vi kom nästan i tid till skolan. Och som tur var så kom hans pappa och lämnade hjälmen som visst hade hamnat hemma hos honom.

 

 

 

Iväg till ett av mina jobb som jag gillar mest. Det är lugnt och skönt och man får jobba i fred. Väl där kom jag på att jag hade glömt hundmaten och hans speciella matskål (som är som en labyrint så han inte ska hinna äta så fort). I och för sig är han på väg att gå upp i vikt, men det betyder kanske inte att han ska svälta en heldag!

 

 

Sedan var det dags att åka hämta på skolan, både Lillprinsen och hans kompis. De båda skulle på Kung Fu träning och jag skulle skjutsa dem dit. Men då upptäcker jag att jag inte har någon träningsväska med till Lillprinsen!!! Det var bara att åka till närmsta centrum och köpa ett par joggingbyxor, för om jag inte skulle ha det med mig så skulle han totalvägra och bli arg, men nu så hade han ju de nya byxorna och kunde sedan använda sin tröja han haft på dagen…. och jag hade tur för han var på bra humör så det gick otroligt smidigt! Tack och lov!

 

Det bästa på dagen var att när vi kom hem så hade min prinsessa lagat mat åt oss :-) jättegod kyckling. MUMS! Och vad skönt att bara få komma hem och sätta sig vid ett dukat bord :-) det är verkligen inte ofta man får göra det…

 

Avlutade kvällen med att gå ur med hunden, duscha och tvätta håret samt ligga i soffan och kolla lite film med dottern… en film om själar som lever vidare och som är ”fast” i tiden… gamla själar från dåtid som är fast i framtiden…

Skövde

 

Helgen var fullspeckad. Lämnad bort Lillprinsen till hans farbror för att jag skulle till Skövde lördag till söndag med min prinsessas pappa, alltså mitt ex. Vi skulle dit för att hämta hem henne. Hon hade tagit studieuppehåll i ett år och skulle flytta hem igen.

Vi gjorde ”stan” och gick runt och fönstershoppade samt en trevlig lunch på Pims.

 

 

 

Sedan var vi bjudna på middag hos familjen som hon bott hos sedan Augusti. De är en kristen familj med 4 barn, otroligt trevliga, omtänksamma och lugna människor . När jag sitter där och lyssnar till deras prat om min prinsessa så undrar jag om det är min dotter de pratar om…? Jag vet ju att hon är en fantastisk tjej som är glad, tillmötesgående, snäll och duktig. Men när får jag se det…? Men det är ju så med ens barn, de visar alltid sina bästa sidor borta, inte hemma…så klart är jag mycket stolt och känner mig lycklig över att jag har fått erfara denna sida med och fått höra den berömmen från den goda familjen. Min prinsessa blev ledsen när vi skulle ta farväl av familjen, men så är ju livet. Men jag är säker på att allt har en mening, men vad återstår att se…

 

Jag började fundera över om det var så att de var så kärleksfulla, lugna och snälla människor bara för att de var kristna?… de var inte alls materiella på något vis, det kändes som att de hade lagt all deras kärlek och tid på familjen och deras barn.

Jag kände en oerhörd kärlek och gemenskap i deras familj och som de även bjöd på när vi var där. Min nästa fundering var om det kan vara så att det bara kan vara så för att de bor i en småstad?.. eller är alla kristna så även i storstaden Stockholm till exempel…? Kan man i storstan stå utanför all stress och materialism…? behöver man vara kristen för att vara sån…? Har de en sådan tro och trygghet att de blir så harmoniska och kärleksfulla…?

 

Jag har länge älskat att besöka kyrkor och tänkt en del om den gemenskap som verkar finnas i kyrkan, jag med önskar mig en inre trygghet och kärlek som gör att jag kan vara lugn och få känna ro, att kunna värdesätta livet, de små sakerna varje dag. Inte tänka på tvätten och dammråttorna… kanske jag ska besöka en vacker kyrka…?

Diskussioner argumentationer och ledsamheter…

Tänk att jag inte kan förmå mig att gå upp ur sängen! Hur jag än gör så är det stört omöjligt!!! Jag har någon inre klocka som som säger att före sju är det stört omöjligt!!! Och så blir det alltid stressigt sen på morgonen. I dag tvingade jag mig upp klockan halv sju, släpade mig till soffan och la mig där istället för att försöka piggna till framför Tv:n och nyheterna. Men det är ju med lönlöst.

 

 

Min hjärna klarar inte av information på Tv4, den går för snabbt! Jag har knappt hunnit med att mata in informationen från nån händelse så kommer nästa och nästa…! Det blir som korvstoppning! Så gissa hur vår morgon blev… Lillprinsen var borta i sin värld med, så det var inte så lätt. Jag fick tjata och tjata och tjata t.o.m. att han skulle äta upp sin mat. Jag blir dränerad på energi när jag måste säga till HELA tiden samt att ALLT ska argumenteras om (nästan alltid om allt)…!

 

 

På vägen till skolan så började diskussionen om att han ville bli hämtad tidigt! Klockan halv två! När ska man hinna jobba…? Jag vill ju göra allt för att tillfredsställa min prins… men vad jag än gör så lyckas det alltid bli fel!! Så jag försökte få honom till att jag skulle hämta klockan halv tre, och till slut blev det kvart över två!!!

Väl på skolan så mötte vi en av fröknarna och så visade det sig att de skulle på sin ordinarie Fredagsutflykt som det visar sig att han inte vill följa med på! Och det förklarar ju varför han varje fredag (speciellt) vill hem tidigt! Och då kan man inte gå hem förrän klockan halv tre för de är inte tillbaka förrän då!! Så där står han och gråter och fröken försöker berätta för honom och påminna honom om att förra veckan hade ju de ett långt samtal om hur det var på fredagar… men vad hjälper det eftersom Lillprinsen med sin ADHD har väldigt svårt med ”övergångar” från en aktivitet till en annan. Och så är det i princip ALLTID! Bara vi ska gå ut på utflykt hemma eller en promenad med hunden, så är det problem och diskussioner och väl ute så är han såååå himla glad. Men INNAN så går det åt en massa tid bara för att försöka få honom att komma ihåg hur det brukar vara!…

 

Så det slutade med att jag skulle komma och hämta klockan ett istället, så han skulle slippa gå på utflykten just i dag. Vad gör man inte för att ens prins ska vara glad och lycklig. Men att jag sedan fick stressutslag på hela bröstet för att jag över huvud taget skulle hinna tillbaka i tid och hämta, så fick jag äta min lunch gående i korridoren samt att jag inte kunde fakturerar mer än 3 timmar på en dag… gör det något då???

Hämtade dock i tid, tack och lov. Sedan åkte vi runt på några ärenden och det gick bra för då kunde han låna min mobil och spela lite spel så länge.

 

Väl hemma ville han inte gå ut på promenad, så då var visan igång igen med att förklara att han faktiskt visst brukar gilla att gå ut. Och till slut fick jag honom med på noterna. Och som jag sa, väl ute så är han jätteglad och tycker att det är kul!!! När vi kom hem så skulle han först leka med Lego men ändrade sig sedan till att spela på datorn lite. Och så satte det igång igen, han började argumentera om att han vill ha ”Mind Craft” spel till datorn. Och den diskussionen har vi haft många gånger innan. Och jag har en Mac, som man inte ska spela på och hans dator har visst för lite kapacitet! Och allt detta kan han mer gärna ta upp gång på gång på gång… då började genast mina tankar gå till mat! Han började säkert få sockerfall, hade ju inte ätit på ett tag, så raskt in i köket och skar upp ett äpple! Erbjöd det i fina ”lockande” klyftor till.

Och vad händer då? Jo, NE, han vill INTE ha!!! Suck! En ny argumentation! Men jag lockar med tio kronor… och till slut efter många om och men så äter han upp det. Och vips så blir det lugnt och ro i huset… förhoppningsvis för resten av kvällen med…

 

Ibland undrar jag om det är mig det är fel på, om det är jag som hittar på… att det är jag som är knäpp och inte har något tålamod… men de som har känt oss länge och vet hur vi / han fungerar säger att jag visst har ett utmärkt tålamod och att det visst kan vara jobbigare än vad man tror. Och allra helst om någon utifrån bara träffar honom/oss ibland, då blir det ju alltid som en ”nyhet” och inte så många måsten och viktiga rutiner som till vardags.

 

För det gäller att förekomma HELA tiden och det är inte säkert att det räcker med det i alla fall… men hur det än är så ÄLSKAR jag min Lillprins oavsett :-)

Kvällen slutade mysigt med Lill och Storprins, Wii spel och mys i soffan framför Gladiatorerna!

 

 

 

 

 

Äntligen Lillprinsdag!

Kände mig lite seg eftersom jag tog en sömntablett i går, men sjutton vad man sover gott då! Jag brukar göra det vid enstaka tillfällen ibland för att sova ”igen” om jag sovit för få timmar under den senaste veckan… I dag var det dags för att jobba på mitt ex. jobb. Är riktigt kul att vara där faktiskt, är lugnt och skönt, man får sitta i eget rum ostört. I dag tog jag med min dockenhet till Iphonen så jag kunde lyssna på egen musik. :-) Tyvärr gick tiden för fort och jag kom inte iväg i tid till att hämta Lillprinsen.!

När jag kom till skolan så såg jag honom redan från parkeringen, han satt inne med några kompisar. När jag närmade mig fönstret så började hans vänner att peka mot mig. Lillprinsen vänder sig mot mig och ser jättearg och sur ut.

 

Vet du hur det känns i mitt hjärta när man har längtat en hel vecka, och så blir han bara arg och ledsen när jag kommer istället för pappa… han säger att det är bättre hos pappa…han gråter och vill inte hem till mig…det är bättre med spel och lego där… jag är tyst och säger ingenting för vad kan man säga…det finns inga ord till det… men han vet att jag blir ledsen och jag vet att han inte menar det… för det är så det är för honom och hans ADHD! Tabletterna har redan gått ur, han är trött och hungrig… efter en stund när jag svarat att det är inget särskilt, så kommer han upp bakom mig och ger mig världens kram, han tar i allt vad han verkar så det nästan gör ont!

 

 

Det är så det brukar vara, han vet att han gör fel men han kan inte hjälpa det. Han kan inte bestämma över sina utbrott och impulser… och så verkar det som att hans tabletter inte räcker till längre. Han har ju ätit sin dos nu i många år. Jag vet ju själv hur det varit för mig. Jag blev liksom emun till slut kändes det som, hjärnan gick i dvala eller så kunde jag bli sjuk, kändes som att jag gick in i väggen! Då var det bara å byta medicin igen. Jag misstänker att det är något liknande för honom med. För efter hans olika utbrott så brukar han säga att :

 

 

 

- mamma du vet väl att längst inne i mitt hjärta där finns du, och jag älskar dig…

Juldagen

 

 

Lillprinsen kom in vid halv nio och var glad och ville så klart upp och köra med sin helikopter :-) han fått som Julklapp.

 

 

Själv var jag rätt trött eftersom jag lyckades vara uppe tills halv tre! Låg och slöade lite men masade mig sedan upp. Vi åt en mysig Julfrukost med tända ljus. Sen bar det av till mitt jobb för några timmar. Lillprinsen var glad över det för då kunde han köra sin helikopter på mitt jobb där det finns stora utrymmen för det.

 

 

 

Jag har haft mycket problem med att sköta min löpande bokföring de sista månaderna, eller egentligen började det när min dator gick sönder där hela bokföringen fanns! Och det är inte lättare nu utan mina ”dagmediciner” tyvärr. Men som jag skrev en annan dag här är att jag ska ta tag i mitt företag och diverse andra saker så att det ska bli lättare att ”leva”. Så jag kan slippa ha så dåligt samvete och känna mig så stressad och misslyckad över att jag inte hinner med allt…

 

 

Klockan tre var vi bjudna på Engelsk Julmiddag i Tyresö. Det blev lite stressigt att hinna i tid för tiden går fort när man jobbar och så skulle ju hunden ut innan för att någon var allergisk där så han kunde inte följa med.

Det var en trevlig middag med några vuxna och deras tonårsbarn. Vi blev bjudna på god kalkon och div. annan mat som de kämpat hårt med att få i ordning :-) Kändes skönt att få vara med och dela Julen med mina vänners familjer, att få vara delaktig på deras högtid. De hade även ordnat med en lek så vi alla fick varsin Julklapp. Det minsta jag kunde göra var att städa ur köet efteråt. Lillprinsen blev ledsen och ville åka hem för han tyckte att ingen ville leka med honom, han ville så gärna att alla skulle titta på när han körde sin helikopter. Jag försökte förklara för honom att vi var ju inbjudna på deras Julafton och de hade ju planerat sin dag länge tillbaka, precis som vi hade gjort med vår Jul. Så det förstod han sån tur var. Han nöjde sig med att jag var med och tittade på när han körde sin helikopter. Sedan avslutade vi med lite charader och fika innan det var dags att åka hem.

 

 

När vi kom hem blev det Legobygge.
Tog själv en snabbpromenad med hunden medan Lillprinsen byggde.

 

 

 

 

När jag kom tillbaka så var han ledsen över att han inte fått igång datorn och att det fattades klisterlappar till Legobygget. Det är så svårt att hantera hans känslor när får sina utbrott, han blir jättearg och skriker åt mig att jag ska vara tyst och att han vill göra som han vill! Jag försöker att medla med honom och leda honom in på annat spår, man får vara försiktig och listig annars går det inte. (man är ju van sedan många år…) Så till slut så lugnar han ner sig.

Efter ett tag så frågar jag honom hur det känns när de där utbrotten kommer, vad som händer i honom och hur det känns? Han försöker förklara att det liksom sprängs i hans kropp och att han inte kan hjälpa att det inte går att styra… han har koll på sina känslor, det är alltid samma svar, att han inte kan styra det. Och jag vet att det beror på hans ADHD. Men vi har bokat tid hos hans doktor tills slutet på Januari för att diskutera hans mediciner m.m. Han tycker själv att han mår bättre av 36mg istället för 27mg. Så vi får se… man har ju så delade känslor när det gäller mediciner med barn. Men det är inte rättvist att bara se på och inte göra någonting åt det som går heller. Jag vet ju verkligen om någon hur mycket hjälp man får av det. Både när det gäller Lillprinsen och mig själv.

Dagens eftertanke:
* Skönt att få lite jobb gjort och lätta en del av mitt samvete
* Trevlig middag och att jag lyckades få Lillprinsen att sluta vara ledsen och få honom nöjd och glad
* Nöjd med att jag hjälpte till med att städa efter middagen
* En andra gång blev Lillprinsen ledsen och även arg! Men även denna gång lyckades jag få ihop situationen
* Glad över att jag har haft en bra dag, är mer lugn nu när jag har ökat min Lamictal till 75 mg

 

Julafton

Julen är barnens tid men även en högtid att få tillfälle att dela glädje och kärlek med goda vänner och släkt. Att föra traditionerna vidare och få tillfälle att ge, både med presenter, sitt sällskap och kärlek…


Vaknade glad och harmonisk :-) min plan var att (jag mår bäst av att göra och gå igenom min dag för att veta hur den ska se ut) gå upp och äta mysig ”Julgrötsfrukost” med tända ljus och lyssna på Julmusik, koka potatis och steka köttbullar och prinskorv, ut med hunden, slå in Julklappar, duscha o så iväg och hämta barnen. Vi delar alltid på Julen, ena året så firar de hos sina pappor på Julmorgonen och hos mig från klockan två ca och så är det tvärtom året efter o.s.v.

När jag sitter där och slår in Julklapparna så kommer jag plötsligt på att jag inte har hjälpt Lillprinsen med att köpa Julklapp till sin pappa och fru!!! Jag blir så himla ledsen, får ont i bröstet och börjar att gråta… för mig är det oerhört viktigt att ge barnen den glädjen att kunna dela med sig av Julen, är de för små för att kunna komma ihåg och att handla själva så är det min skyldighet att se till att de ska få göra det om de vill. Så tycker i alla fall jag.


Det gör så ont i mig, jag föreställer mig en bild av hur Lillprisnsen ska komma på när han sitter där med sin pappa att han inte har
köpt någon Julklapp och att han ska bli ledsen. Och DET gör mig så ONT!!! Att han ska bli ledsen och få ont i sin lilla kropp… men jag är nog knäpp! För varför ska jag börja gråta för det, de har ju inte ens hänt och kanske inte ens skulle hända heller…

… men en sak är säker, att jag i vilket fall är väldigt ostabil just nu känns det som. Vet inte vad det beror på, om det är mediciner, hormoner…min bipolära del…? (det är som vanligt i mitt liv de senaste fyra åren sedan jag började med mina mediciner… man vet aldrig säkert vad allt beror på…)

 

Vi firade med att äta lite plockmat och öppna Julklappar. Lillprinsen blev överförtjust över sin helikopter som både kan flyga inom och utomhus samt att den kan filma och knäppa kort! Han fick även ett stort Ninjago legobygge som han önskat sig. Storasyster blev också nöjd med lite SPA produkter samt 1000kr. Eftersom vi bott ensamma sedan 2009 så var vi själva på Julen även i år. I år hade min dotter varit så gullig och omtänksam och frågat mig om vi ville åka och fira Jul med hennes pojkväns föräldrar, släkt och vänner. Hon vet att jag älskar traditioner och vara tillsammans med stora släkter och vänner (om det går och jag får). Så efter det tradionella Julprogrammet så skulle vi åka.

     

När vi sitter och tittar på Tv så säger Lillprinsen
-Är inte du lite barnslig mamma som vill titta på Jultv?….
Jo, det är jag svarar jag. (min favorit är Ferdinand)

För det kan jag gärna erkänna eftersom jag älskar dessa traditioner, eller ”samma saker”. De var som de sa på ”Svensson Svensson” som jag såg på Tv i går kväll. -De är det som är så bra med Julafton, att det är den enda kvällen på året som man kan förvänta sig hur den kommer att vara! :-) och det är det jag gillar, i alla fall att vissa saker ska vara, men sedan kan ju personerna växla.

Det var en jättetrevlig kväll. Alla var tillmötesgående och snälla. Det var mycket skratt och härlig gemenskap. Det var länge sedan jag kände mig så ”hemma” i en stor familj :-) Eftersom jag själv inte träffar mina föräldrar och syskon så känns det extra trevligt att få vara med och dela en sådan viktig kväll som i kväll. En kväll med mycket kärlek och gemenskap. På vägen hem fick vi lov att åka förbi macken och köpa batterier eftersom Lillprinsen ville hem och ladda och provköra helikoptern (så klart).

 

Väl hemma njuter jag i fulla drag, jag bara ÄLSKAR att komma hem. Det är så skönt! Att få vara hemma, det är lugnt och skönt, mitt hem, jag älskar känslan…

… det är nog till stor del för att jag i hela mitt liv känt mig så rastlös och haft en orolig själ men att jag efter all min terapi har till slut funnit en inre ro med att bara kunna vara hemma, att inte behöva vara slav under mina känslor! Det är jag SÅ TACKSAM över. Att jag kan styra en del av det… men det har tagit tid eftersom jag började min terapi för ca 12-13 år sedan.! Jag har lärt mig att vara ensam, jag har ett behov att få vara själv och att få komma hem till en tom lägenhet… kanske även för mycket brukar jag tänka ibland. Men det kan ju vara så klart för att jag inte har haft någon man som jag har kunnat att tänka mig att dela min vardag med på det sättet. Jag har blivit alldeles för lurad och bränd!

Eftersom mitt sömntåg aldrig verkar komma nu för tiden, så har jag för säkerhets skulle bokat in ett. Så det är bästa att jag stänger av datorn och ilar iväg till min härliga säng och kryper ner under mitt fantastiska bolltäcke :-)

02.15 God natt

Dagens eftertanke:
* Viktigt med planering för mig
* Göra det som jag har tänkt och planerat
* Jag är ostabil just nu ibland, men det är OK
* Träffa goda vänner som ger energi
* Tacksam över min lägenhet och min glädje över att tycka om att vara själv och i mitt hem
* Samma som ovan för Lillprinsen, han älskar med att vara hemma